chavva

För några år sedan skrev jag en "bok". Det hela började med att  jag haft en dröm som inte ville släppa taget.
-skriv ner den! sa en bekant....
Efter ett par dagar började jag skriva ner drömmen...men min fantasi(?) drev mig vidare...
jag skrev i omgångar...blandade in sånt jag tänkt upplevt lärt och läst...
Skapade en figur som i mångt och mycket var jag...
ja, nu när jag läser den så ser jag att flera av personerna nog är jag...i olika åldrar av mitt liv.
Det är sex år sen jag skrev den och jag hade nästan glömt bort den....
men av en händelse dök den upp.
Personen i boken gör resor tillbaka till tidigare liv....(mina egna minnen)
Det som slår mig är att hon/han i alla liv minns känslan av att vara udda..inte passa in, inte vara sedd...
(A jag vet att du ler menande när jag skriver det här...men det bjur jag på ;-))

Men, det var inte det att vara osedd i största allmänhet...
utan det var "De oskrivna lagarna" som han/hon inte ville aceptera...
Som kretensare ville hon inte gifta sig med en fiskare...trots att det förväntades av henne.
Hennes hjärtevän..som delade hennes drömmar, och förstod hennes innersta tankar...omkom i ett onödigt krig

Som pojke utanför Prag i början av 1900 - talet led han av att bli bortgift, med en manipulativ köpmandotter...
Tvingas bo i ett hus mitt i stan, Långt från de ängar och älvor...han så gärna vill njuta av och skriva dikter till.
Han inser allt för sent att kärleken är könlös...

I det här livet "dog" jag som sjuåring....jag var för ett tag en ljusvarelse, bland andra ljusvarelser i ett hav av ljus....
det kan mycket väl ha bidragit till min känsla av att vara ett UFO...
för sånt fick man INTE prata om.....
För mej var det den verkligaste verklighet...en verklighet mycket verkligare än den vi kallar verklig!
Hur annorlunda känner man sig inte då som sjuåring...utan nån att vända sig till..utan nån som förstår??

Jag har länge tänkt att det är de oskrivna lagarna om vad som förväntas när man är kille/tjej som jag har/har haft svårt för...
och visst är det så...men inte bara. Jag ser nu när jag ser alla tre liv tillsammans att det är i det inre som skillnaden är störst.
Det slår mig hur viktigt det är att få sin andliga sida bejakad för att slippa känna sig som ett UFO

Vi känner oss inte hela om vi inte bejakar alla våra sidor och dit hör även den själsliga/andliga sidan

Kramis