frustration
Jag har en i min bekantskapskrets som bär på oerhört mycket ilska och frustration,
samtidigt som jag tycker att hon ser sig som ett offer...
Men det kanske hör ihop?
Hon sa att hennes stjärntecken ( jungfru) skulle jobba med frustration i det här livet...
"Nähä"?! Sa jag och hon hörde vad jag tänkte,
så ilsket svarade hon att hon inte var mer frustrerad än någon annan!!!
Men, fortsatte hon,
jag förstår inte att alla människor ska projisera över sin egen frustration på MEJ
och säga att jag är frustrerad!!!
Min tanke lir då...hur blind kan man vara??? Om alla tycker att hon är arg/frustrerad
men hon själv inte ser det????
Läste ett citat i dagens kurir, om jag minns rätt stod det följande:
1000 orsaker att gräma sig
1000 orsaker att vara rädd fängslar alltid dåren,
men ej den som är vis
kramis
samtidigt som jag tycker att hon ser sig som ett offer...
Men det kanske hör ihop?
Hon sa att hennes stjärntecken ( jungfru) skulle jobba med frustration i det här livet...
"Nähä"?! Sa jag och hon hörde vad jag tänkte,
så ilsket svarade hon att hon inte var mer frustrerad än någon annan!!!
Men, fortsatte hon,
jag förstår inte att alla människor ska projisera över sin egen frustration på MEJ
och säga att jag är frustrerad!!!
Min tanke lir då...hur blind kan man vara??? Om alla tycker att hon är arg/frustrerad
men hon själv inte ser det????
Läste ett citat i dagens kurir, om jag minns rätt stod det följande:
1000 orsaker att gräma sig
1000 orsaker att vara rädd fängslar alltid dåren,
men ej den som är vis
kramis
Änglabräde
Jag har hittat ett "änglabräde" där man kan ställa frågor inom olika områden.
Det är som ett mellanting mellan att fråga med pendel och lägga tarot.
Fast varmare,ljusare svar...
Det verkar dessutom som om svaren stämmer räätt bra.
Jag frågade vad min livsuppgift vär, och blev så glad när den svarade "the art".
Min uppgift är enligt brädet att skapa, genom att tex. måla skriva eller göra annat kreativt.
Genom mitt skapande kommer jag att sprida ljus kärlek och healing.
Det stod också att det är viktigt att jag delar med mig av mina verk även om jag inte tycker
att de är perfekta. För den energi de innehåller kommer att hela andra!!
Brädet föreslog också att jag kan gå någon kurs för att förfina mina tekniker...
det skulle jag inte ha någonting emot. :-)
På frågan om pengar
fick jag till svar att jag ska ägna mei åt det jag senare vill jobba med en timme varje dag,
före eller efter mitt arbete,
Det kommer att leda till att jag så småningom
kommer att få arbeta med det på heltid.
Om jag ska jobba extra med någonting ska det ligga i linje med det jag helst vill göra
och inte bara jobba för pengarna.
Inte illa....låter spännande...
kramis
Det är som ett mellanting mellan att fråga med pendel och lägga tarot.
Fast varmare,ljusare svar...
Det verkar dessutom som om svaren stämmer räätt bra.
Jag frågade vad min livsuppgift vär, och blev så glad när den svarade "the art".
Min uppgift är enligt brädet att skapa, genom att tex. måla skriva eller göra annat kreativt.
Genom mitt skapande kommer jag att sprida ljus kärlek och healing.
Det stod också att det är viktigt att jag delar med mig av mina verk även om jag inte tycker
att de är perfekta. För den energi de innehåller kommer att hela andra!!
Brädet föreslog också att jag kan gå någon kurs för att förfina mina tekniker...
det skulle jag inte ha någonting emot. :-)
På frågan om pengar
fick jag till svar att jag ska ägna mei åt det jag senare vill jobba med en timme varje dag,
före eller efter mitt arbete,
Det kommer att leda till att jag så småningom
kommer att få arbeta med det på heltid.
Om jag ska jobba extra med någonting ska det ligga i linje med det jag helst vill göra
och inte bara jobba för pengarna.
Inte illa....låter spännande...
kramis
Novell
Hmmm....jag håller på att knåpa på en novell till en tävling.
Det gör jag inte för att jag tror att jag ska vinna...
för jag kan tänka mig att det är oerhört många som skriver...
Men jag skriver för att träna.
Berättesen är nästan helt sann...lite kryddad men inte mycket...
Den är en blandning av sånt jag upplevt i det här livet
och i ett tidigare liv....hur de båda liven vävs samman...
hur det ibland kan gå flera liv innan vi löser knutar, gör oss fria
och äntligen kan gå vidare......
Få se om jag får den klar......
Ibland är tiden och orken för snålt tilltagna
kramis
Det gör jag inte för att jag tror att jag ska vinna...
för jag kan tänka mig att det är oerhört många som skriver...
Men jag skriver för att träna.
Berättesen är nästan helt sann...lite kryddad men inte mycket...
Den är en blandning av sånt jag upplevt i det här livet
och i ett tidigare liv....hur de båda liven vävs samman...
hur det ibland kan gå flera liv innan vi löser knutar, gör oss fria
och äntligen kan gå vidare......
Få se om jag får den klar......
Ibland är tiden och orken för snålt tilltagna
kramis
Tillfälligheter?
Nu när jag läst min bok....som bara är ett embryo till bok egentligen...har tanken väckts....
kunde jag inte plocka ut stycken ur boken och skriva om dem till noveller eller nått?
I natt drömde jag som vanligt en rörig dröm, men jag körde bil och körde rakt in i en skola av något slag.
Sladdade runt i korridorerna och kände mig vilsen.
En äldre manlig lärare frågade mig vad jag gjorde där.
Det visste jag ju inte.
Han sa att jag kanske borde vara i skolan som låg mitt emot,
vi följdes ut och han visade mig vägen.
Så var jag i den andra skolan, men kände mig lika vilsen.
Jag viste inte var min klass var, vilka kurser jag skulle läsa, eller vad jag gjorde där.
Jag visste bara att jag egentligen hade gått här tidigare, och att jag egentligen inte behövde gå här.
Jag var mycket trött.
Men, plötsligt visste jag att jag skulle uppsöka rektorn.
På väg till hennes expedition kände jag att jag var tvungen att byta linje.
Jag behövde gå en skrivarkurs!
Jag visste att jag hade så mycket jag ville skriva och kunde behöva lite stöd och hjälp på vägen.
Så idag när solen äntligen visar sig och jag sitter och njuter på ballkongen ringer min syster.
- Du ska få en länk av mig....
Det är en sida som tar emot noveller! En novelltävling.
Du får tävla med hur många bidrag du vill!
*LER STORT*
Nu vet jag vad jag ska ska göra.....
kramis
kunde jag inte plocka ut stycken ur boken och skriva om dem till noveller eller nått?
I natt drömde jag som vanligt en rörig dröm, men jag körde bil och körde rakt in i en skola av något slag.
Sladdade runt i korridorerna och kände mig vilsen.
En äldre manlig lärare frågade mig vad jag gjorde där.
Det visste jag ju inte.
Han sa att jag kanske borde vara i skolan som låg mitt emot,
vi följdes ut och han visade mig vägen.
Så var jag i den andra skolan, men kände mig lika vilsen.
Jag viste inte var min klass var, vilka kurser jag skulle läsa, eller vad jag gjorde där.
Jag visste bara att jag egentligen hade gått här tidigare, och att jag egentligen inte behövde gå här.
Jag var mycket trött.
Men, plötsligt visste jag att jag skulle uppsöka rektorn.
På väg till hennes expedition kände jag att jag var tvungen att byta linje.
Jag behövde gå en skrivarkurs!
Jag visste att jag hade så mycket jag ville skriva och kunde behöva lite stöd och hjälp på vägen.
Så idag när solen äntligen visar sig och jag sitter och njuter på ballkongen ringer min syster.
- Du ska få en länk av mig....
Det är en sida som tar emot noveller! En novelltävling.
Du får tävla med hur många bidrag du vill!
*LER STORT*
Nu vet jag vad jag ska ska göra.....
kramis
Röra
Såg just ett program om röra....från ett ovanligt perspektiv.
Det kopplade samman röran med kreativitet.
Det slog an strängar i mitt inre....
kommer fortfarande i håg hur mitt skrivbord såg ut när jag var liten.
Hur irriterad jag blev på mamma om hon nån gång städade där.
Hon flyttade om mina saker och la dem i högar.
När hon "städat" hittade jag INGENTING....fick jag ha min röra ifred så visste jag precis var jag hade allt!
Numera vill jag ha ordning...var sak på sin plats, för det skapar lugn.
Men när jag är innen i en skapar fas...målar skriver eller gör sjalar...
.ser mitt arbetsrum ut som ett bombnedslag!!!
Det måste få vara så...just då.
UR KAOS.....SPAPAS ORDNING....
När jag är färdig med mina projekt...är avslutningen att jag återställer ordningen.
Det är väl som med allt annat....vi mår bäst av en balans.
Jag såg i programet hur en av författarna hade samma anteckningsbok som jag...av samma anledning...
Han skrev upp viktiga saker i sin handflata!!
För den kunde han inte tappa bort!!
kramis E
Det kopplade samman röran med kreativitet.
Det slog an strängar i mitt inre....
kommer fortfarande i håg hur mitt skrivbord såg ut när jag var liten.
Hur irriterad jag blev på mamma om hon nån gång städade där.
Hon flyttade om mina saker och la dem i högar.
När hon "städat" hittade jag INGENTING....fick jag ha min röra ifred så visste jag precis var jag hade allt!
Numera vill jag ha ordning...var sak på sin plats, för det skapar lugn.
Men när jag är innen i en skapar fas...målar skriver eller gör sjalar...
.ser mitt arbetsrum ut som ett bombnedslag!!!
Det måste få vara så...just då.
UR KAOS.....SPAPAS ORDNING....
När jag är färdig med mina projekt...är avslutningen att jag återställer ordningen.
Det är väl som med allt annat....vi mår bäst av en balans.
Jag såg i programet hur en av författarna hade samma anteckningsbok som jag...av samma anledning...
Han skrev upp viktiga saker i sin handflata!!
För den kunde han inte tappa bort!!
kramis E
"Boken"
Det känns så bra att läsa "boken" som jag skrev för sex år sen...
.visst ser jag att den är enkel och ett embryo till bok, med många stavfel och dålig uppläggning.
Men, ändå känner jag en värme...jag har gjort den.
Den speglar mycket av det som hände i mitt liv just då....
och tydligen var jag inne i en period av stora inre förändringar.
Jag ler varmt när jag läser boken och inser att den kom till i samma veva
som jag gjorde min lilla bok och kortlek sinnebilder.
En berättelse i boken som är verkligehtsbaserad är när "Lotta" i boken uppelver
en stunds djup nedstämdhet och känsla av ensamhet.
Den stunden upplevde jag vid en av mina ögonoperationer, en gång när jag
låg med ett enormt ögontryck...och tankar och instängda känslor vällde över mej.
Jag låg i sängen och skrev...plötsligt var det som om jag skrev det jag upplevde just då...och upplevde det jag skrev.
Jag såg hur jag satt i en djup grop av sand, jag var helt ensam i gropen.
Kanterna var täkta av lös sand med rötter här och där.
Jag kikade upp ur gropen, men där fanns ingen. Det var ingen som väntade mej,
ingen som visste att jag satt där i gropen
Jag kände mig oerhört övergiven.
Efter en stund örde jag människor där uppe
de pratade om mig,
och sa till varandra hur duktig och stark jag var som ensam kämpade mig upp ur gropen.
Sen gick de vidare och fortsatte med sitt.
Jag kunde märka att de mådde dåligt för att de inte kunde hjälpa mej.
Jag ville ropa att om de sagt till MEJ istället för till VARANDRA att jag var duktig...
om de gett mej ett ögonblick av sin tid,
hade de själva mått mindre dåligt
och jag hade fått en booster som gett mej mer energi att kämpa mig upp.
Men de bara gick..fullt upptagna av sitt....
Jag hade kommit en bit upp men kände mig osedd och övergiven..
grävde ut en liten hylla i gropens vägg, lagom stor till att sätta ner rumpan på.
Där satt jag mej, blundade, med uppdragna knän. Kontakten med mina egna ben fick mig att
änna mig mindre ensam. Jag försökte samla mig och tänkte:
Allt är en illusion.
Plötsligt hör jag en röst: Har du glömt vad du lärt..
Se jag är med er alla dagar....
Trots att jag blundade kunde jag känna kärleken som strömmade till mig i de orden.
Det fanns ingen tvivel om vem som var hos mig i gropen.
Så känner jag hur han sätter ett varmt finger på min panna
mitt emellan ögonbrynen.
"Du har lite skrot i vägen för ditt tredje öga, jag vill bara ta bort det, för det hindrar dej från att se"
Jag känner en ljus värme som strömmar in i mig.
När jag sedan öppnar ögonen ser jag att gropen är full av kärleksfulla väsen.
Förutom Kristus är där änglar och hjälpare.
Alla har något att säga mig, alla ger de mig sin kärlek.
De vill att jag ska måla och skriva och dela med mig av den villkorslösa kärleken.
Har ler genom tårar, Hur hade jag ens för ett ögonblick kunnat tro att jag var ensam?
Allt är i sanning en illusion.....
När jag sakta reser mig upp sesr jag att jag inte längre sitter i en grop...
den är nu en kulle...med god uppsikt i alla riktiningar.
Jag sträcker på mig och känner en enorm glädje och tacksamhet
infö det jag just fått uppleva.
Jag borstar av mig sanden och börjar gå
för nu vet jag precis vart jag är på väg....
När jag skrivit klart och lägger i från mig pennan är all känsla av nedstämdhet borta
Men, jag är oerhört tacksam för att jag för ett ögonblick känt de känslorna,
annars hade jag ju gått miste om den här fantastiska upplevelsen!
Det jag vill förmedla här och nu
Vi är aldrig ensamma, aldrig för ett ögonblick!
Och, alltid inneslutna i en enorm kärlek.
kramis E
.visst ser jag att den är enkel och ett embryo till bok, med många stavfel och dålig uppläggning.
Men, ändå känner jag en värme...jag har gjort den.
Den speglar mycket av det som hände i mitt liv just då....
och tydligen var jag inne i en period av stora inre förändringar.
Jag ler varmt när jag läser boken och inser att den kom till i samma veva
som jag gjorde min lilla bok och kortlek sinnebilder.
En berättelse i boken som är verkligehtsbaserad är när "Lotta" i boken uppelver
en stunds djup nedstämdhet och känsla av ensamhet.
Den stunden upplevde jag vid en av mina ögonoperationer, en gång när jag
låg med ett enormt ögontryck...och tankar och instängda känslor vällde över mej.
Jag låg i sängen och skrev...plötsligt var det som om jag skrev det jag upplevde just då...och upplevde det jag skrev.
Jag såg hur jag satt i en djup grop av sand, jag var helt ensam i gropen.
Kanterna var täkta av lös sand med rötter här och där.
Jag kikade upp ur gropen, men där fanns ingen. Det var ingen som väntade mej,
ingen som visste att jag satt där i gropen
Jag kände mig oerhört övergiven.
Efter en stund örde jag människor där uppe
de pratade om mig,
och sa till varandra hur duktig och stark jag var som ensam kämpade mig upp ur gropen.
Sen gick de vidare och fortsatte med sitt.
Jag kunde märka att de mådde dåligt för att de inte kunde hjälpa mej.
Jag ville ropa att om de sagt till MEJ istället för till VARANDRA att jag var duktig...
om de gett mej ett ögonblick av sin tid,
hade de själva mått mindre dåligt
och jag hade fått en booster som gett mej mer energi att kämpa mig upp.
Men de bara gick..fullt upptagna av sitt....
Jag hade kommit en bit upp men kände mig osedd och övergiven..
grävde ut en liten hylla i gropens vägg, lagom stor till att sätta ner rumpan på.
Där satt jag mej, blundade, med uppdragna knän. Kontakten med mina egna ben fick mig att
änna mig mindre ensam. Jag försökte samla mig och tänkte:
Allt är en illusion.
Plötsligt hör jag en röst: Har du glömt vad du lärt..
Se jag är med er alla dagar....
Trots att jag blundade kunde jag känna kärleken som strömmade till mig i de orden.
Det fanns ingen tvivel om vem som var hos mig i gropen.
Så känner jag hur han sätter ett varmt finger på min panna
mitt emellan ögonbrynen.
"Du har lite skrot i vägen för ditt tredje öga, jag vill bara ta bort det, för det hindrar dej från att se"
Jag känner en ljus värme som strömmar in i mig.
När jag sedan öppnar ögonen ser jag att gropen är full av kärleksfulla väsen.
Förutom Kristus är där änglar och hjälpare.
Alla har något att säga mig, alla ger de mig sin kärlek.
De vill att jag ska måla och skriva och dela med mig av den villkorslösa kärleken.
Har ler genom tårar, Hur hade jag ens för ett ögonblick kunnat tro att jag var ensam?
Allt är i sanning en illusion.....
När jag sakta reser mig upp sesr jag att jag inte längre sitter i en grop...
den är nu en kulle...med god uppsikt i alla riktiningar.
Jag sträcker på mig och känner en enorm glädje och tacksamhet
infö det jag just fått uppleva.
Jag borstar av mig sanden och börjar gå
för nu vet jag precis vart jag är på väg....
När jag skrivit klart och lägger i från mig pennan är all känsla av nedstämdhet borta
Men, jag är oerhört tacksam för att jag för ett ögonblick känt de känslorna,
annars hade jag ju gått miste om den här fantastiska upplevelsen!
Det jag vill förmedla här och nu
Vi är aldrig ensamma, aldrig för ett ögonblick!
Och, alltid inneslutna i en enorm kärlek.
kramis E
Fantasins lovsång
Om någon skulle fråga mej just nu vilken gåva jag ansåg värdefullast.....skulle svaret bli att efter den villkorslösa kärleken är fantasin...den värdefullaste av gåvor.
Tänk själv......om någon förklarar någonting för dig...kan du inte förstå det mer än vad din fantasi klarar av.....
När fantasin är obegränsad och formlös...är ALLT MÖJLIGT....nya tankar ...nya ideér....nya världar...nya insikter.....
En fri och formlös fantasi kan ta dej med på oändliga äventyr...lösa till synes olösliga problem....låta dej upptäcka livets små och stora mirakel....fantasin hjälper dej i ditt skapande...och hjälper dej att se saker ur olika synvinklar.....
Med fantasins hjälp kommer empatin...du kan förstå att människor kan visa både kärlek och sorg på olika sätt....fantasin hjälper dej också förstå att inga sätt är rätt eller fel...de är bara annorlunda.....
När fantasin är oändlig förstår du livets mångfald...och du blir nyfiken....på ett possitivt sätt....
En fri och oändlig fantasi gör det möjligt att förstå andliga storheter....och naturens mirakel....du räds inte ens tanken på vättar och älvor....
När din fantasi är låst eller inskränkt blir det lätt att fastna i gamla invanda tankemönster och svårt att ta till sig nya tankar och synsätt.....
Fantasin behöver inte alltid uttryckas i skapande kreativitet i det yttre....det viktigaste för fantasin är att den får flöda fritt i det inre...det är då förändring och utveckling kan ske.
Precis som när det gäller kärleken kan vi med vår medvetna vilja inte tvinga fram den...vi kan bara bearbeta vår rädsla...för som jag ser det är det rädslan som håller fantasin borta....
För många är livet enklare och tryggare om det är fyrkantigt...randigt och rutigt.....det upplevs tryggare och enklare....
Och inte heller det är fel......jag tror att man begåvas med så mycket-litet fantasi som man klarar av.
Många avfärdar sina andliga gåvor och kreativa skaparkraft med ursäker som....det är ju bara min fantasi....som om det skulle vara mindre värt då!
Det är ju fantasin som är förutsättningen......!!!
I fantasin är ALLT MÖJLIGT!!!
kramis
Tänk själv......om någon förklarar någonting för dig...kan du inte förstå det mer än vad din fantasi klarar av.....
När fantasin är obegränsad och formlös...är ALLT MÖJLIGT....nya tankar ...nya ideér....nya världar...nya insikter.....
En fri och formlös fantasi kan ta dej med på oändliga äventyr...lösa till synes olösliga problem....låta dej upptäcka livets små och stora mirakel....fantasin hjälper dej i ditt skapande...och hjälper dej att se saker ur olika synvinklar.....
Med fantasins hjälp kommer empatin...du kan förstå att människor kan visa både kärlek och sorg på olika sätt....fantasin hjälper dej också förstå att inga sätt är rätt eller fel...de är bara annorlunda.....
När fantasin är oändlig förstår du livets mångfald...och du blir nyfiken....på ett possitivt sätt....
En fri och oändlig fantasi gör det möjligt att förstå andliga storheter....och naturens mirakel....du räds inte ens tanken på vättar och älvor....
När din fantasi är låst eller inskränkt blir det lätt att fastna i gamla invanda tankemönster och svårt att ta till sig nya tankar och synsätt.....
Fantasin behöver inte alltid uttryckas i skapande kreativitet i det yttre....det viktigaste för fantasin är att den får flöda fritt i det inre...det är då förändring och utveckling kan ske.
Precis som när det gäller kärleken kan vi med vår medvetna vilja inte tvinga fram den...vi kan bara bearbeta vår rädsla...för som jag ser det är det rädslan som håller fantasin borta....
För många är livet enklare och tryggare om det är fyrkantigt...randigt och rutigt.....det upplevs tryggare och enklare....
Och inte heller det är fel......jag tror att man begåvas med så mycket-litet fantasi som man klarar av.
Många avfärdar sina andliga gåvor och kreativa skaparkraft med ursäker som....det är ju bara min fantasi....som om det skulle vara mindre värt då!
Det är ju fantasin som är förutsättningen......!!!
I fantasin är ALLT MÖJLIGT!!!
kramis
drömbok
För några år sedan skrev jag en "bok". Det hela började med att jag haft en dröm som inte ville släppa taget.
-skriv ner den! sa en bekant....
Efter ett par dagar började jag skriva ner drömmen...men min fantasi(?) drev mig vidare...
jag skrev i omgångar...blandade in sånt jag tänkt upplevt lärt och läst...
Skapade en figur som i mångt och mycket var jag...
ja, nu när jag läser den så ser jag att flera av personerna nog är jag...i olika åldrar av mitt liv.
Det är sex år sen jag skrev den och jag hade nästan glömt bort den....
men av en händelse dök den upp.
Personen i boken gör resor tillbaka till tidigare liv....(mina egna minnen)
Det som slår mig är att hon/han i alla liv minns känslan av att vara udda..inte passa in, inte vara sedd...
(A jag vet att du ler menande när jag skriver det här...men det bjur jag på ;-))
Men, det var inte det att vara osedd i största allmänhet...
utan det var "De oskrivna lagarna" som han/hon inte ville aceptera...
Som kretensare ville hon inte gifta sig med en fiskare...trots att det förväntades av henne.
Hennes hjärtevän..som delade hennes drömmar, och förstod hennes innersta tankar...omkom i ett onödigt krig
Som pojke utanför Prag i början av 1900 - talet led han av att bli bortgift, med en manipulativ köpmandotter...
Tvingas bo i ett hus mitt i stan, Långt från de ängar och älvor...han så gärna vill njuta av och skriva dikter till.
Han inser allt för sent att kärleken är könlös...
I det här livet "dog" jag som sjuåring....jag var för ett tag en ljusvarelse, bland andra ljusvarelser i ett hav av ljus....
det kan mycket väl ha bidragit till min känsla av att vara ett UFO...
för sånt fick man INTE prata om.....
För mej var det den verkligaste verklighet...en verklighet mycket verkligare än den vi kallar verklig!
Hur annorlunda känner man sig inte då som sjuåring...utan nån att vända sig till..utan nån som förstår??
Jag har länge tänkt att det är de oskrivna lagarna om vad som förväntas när man är kille/tjej som jag har/har haft svårt för...
och visst är det så...men inte bara. Jag ser nu när jag ser alla tre liv tillsammans att det är i det inre som skillnaden är störst.
Det slår mig hur viktigt det är att få sin andliga sida bejakad för att slippa känna sig som ett UFO
Vi känner oss inte hela om vi inte bejakar alla våra sidor och dit hör även den själsliga/andliga sidan
Kramis
-skriv ner den! sa en bekant....
Efter ett par dagar började jag skriva ner drömmen...men min fantasi(?) drev mig vidare...
jag skrev i omgångar...blandade in sånt jag tänkt upplevt lärt och läst...
Skapade en figur som i mångt och mycket var jag...
ja, nu när jag läser den så ser jag att flera av personerna nog är jag...i olika åldrar av mitt liv.
Det är sex år sen jag skrev den och jag hade nästan glömt bort den....
men av en händelse dök den upp.
Personen i boken gör resor tillbaka till tidigare liv....(mina egna minnen)
Det som slår mig är att hon/han i alla liv minns känslan av att vara udda..inte passa in, inte vara sedd...
(A jag vet att du ler menande när jag skriver det här...men det bjur jag på ;-))
Men, det var inte det att vara osedd i största allmänhet...
utan det var "De oskrivna lagarna" som han/hon inte ville aceptera...
Som kretensare ville hon inte gifta sig med en fiskare...trots att det förväntades av henne.
Hennes hjärtevän..som delade hennes drömmar, och förstod hennes innersta tankar...omkom i ett onödigt krig
Som pojke utanför Prag i början av 1900 - talet led han av att bli bortgift, med en manipulativ köpmandotter...
Tvingas bo i ett hus mitt i stan, Långt från de ängar och älvor...han så gärna vill njuta av och skriva dikter till.
Han inser allt för sent att kärleken är könlös...
I det här livet "dog" jag som sjuåring....jag var för ett tag en ljusvarelse, bland andra ljusvarelser i ett hav av ljus....
det kan mycket väl ha bidragit till min känsla av att vara ett UFO...
för sånt fick man INTE prata om.....
För mej var det den verkligaste verklighet...en verklighet mycket verkligare än den vi kallar verklig!
Hur annorlunda känner man sig inte då som sjuåring...utan nån att vända sig till..utan nån som förstår??
Jag har länge tänkt att det är de oskrivna lagarna om vad som förväntas när man är kille/tjej som jag har/har haft svårt för...
och visst är det så...men inte bara. Jag ser nu när jag ser alla tre liv tillsammans att det är i det inre som skillnaden är störst.
Det slår mig hur viktigt det är att få sin andliga sida bejakad för att slippa känna sig som ett UFO
Vi känner oss inte hela om vi inte bejakar alla våra sidor och dit hör även den själsliga/andliga sidan
Kramis
