"Komihåg drömmar"
Eller ska jag kanske säga regressioner i drömform?
Det jag tänker berätta lite om är att jag i flera drömmar sett glimtar av en ung pojke i äppelknyckar byxor, vit skjorta rundhättad keps. Han är barfota med de nya läderskorna hängande ihopknytta över ena axeln. Han går och drar med en pinne längst ett spjälstaket och känner sig frustrerad, ledsen, snärjd och oförstådd....
Gång på gång har den drömmen dykt upp, jag har känt hans käänslor och kullerstenarna under fötterna...men inte förstått budskapet.
När jag var på väg att bränna ut mig hade jag en dröm om att jag körde en speciell bil genom skogen...Bilen hade inga vanliga däck utan spindelbens tunna fälgar, ...den tolkningen var inte så svår...Jag körde på fälgarna....
Men när jag träffade kvinnan som lett drömkursen, sa hon att jag kunde skriva ner drömmen, för att bättre förstå den.
Sagt och gjort, jag satt mig vid datorn och började skriva. Det blev en bok! (byrålådan än så länge) Huvudpersonen använde bilen att resa mellan olika liv hon levt, för att bättre förstå varför hon upplevde sig och sitt liv så som hon gjorde... En av resorna hon gjorde förde henne till Prag, där var hon Christian, pojken med äppelknyckarbyxorna!
När jag skrev om Christian kom fler och fler minnen till mig, jag både såg, hörde och kände....jag skrev och grät, skrev och grät. Jag kände igen många av de känslor jag haft som Christian, och många pusselbitar föll på plats.
Christian var inte det enda liv som dök upp i skrivandet där fanns även ett liv som Maria en ung flicka som levde på Kreta. Även hennes liv hade jag tidigare drömt om.....
Jag är så tacksam för de här komihåg drömmarna, och för att ännu fler minnen kan komma fram när vi sätter oss och skriver om dem. För jag tror att när vi upptäcker de röda trådar som löpt genom våra tidigare liv kan vi se att de löper även i vårt nuvarande. Och min tro är att när vi lärt oss vad de vill att vi ska lära, då kan vi bryta våra livsmönster och skriva nya kapitel i vårt livs bok. Det viktigaste med regressioner är att vi ska förstå, förlåta och släppa taget.
I ljus och kärlek / E
Det jag tänker berätta lite om är att jag i flera drömmar sett glimtar av en ung pojke i äppelknyckar byxor, vit skjorta rundhättad keps. Han är barfota med de nya läderskorna hängande ihopknytta över ena axeln. Han går och drar med en pinne längst ett spjälstaket och känner sig frustrerad, ledsen, snärjd och oförstådd....
Gång på gång har den drömmen dykt upp, jag har känt hans käänslor och kullerstenarna under fötterna...men inte förstått budskapet.
När jag var på väg att bränna ut mig hade jag en dröm om att jag körde en speciell bil genom skogen...Bilen hade inga vanliga däck utan spindelbens tunna fälgar, ...den tolkningen var inte så svår...Jag körde på fälgarna....
Men när jag träffade kvinnan som lett drömkursen, sa hon att jag kunde skriva ner drömmen, för att bättre förstå den.
Sagt och gjort, jag satt mig vid datorn och började skriva. Det blev en bok! (byrålådan än så länge) Huvudpersonen använde bilen att resa mellan olika liv hon levt, för att bättre förstå varför hon upplevde sig och sitt liv så som hon gjorde... En av resorna hon gjorde förde henne till Prag, där var hon Christian, pojken med äppelknyckarbyxorna!
När jag skrev om Christian kom fler och fler minnen till mig, jag både såg, hörde och kände....jag skrev och grät, skrev och grät. Jag kände igen många av de känslor jag haft som Christian, och många pusselbitar föll på plats.
Christian var inte det enda liv som dök upp i skrivandet där fanns även ett liv som Maria en ung flicka som levde på Kreta. Även hennes liv hade jag tidigare drömt om.....
Jag är så tacksam för de här komihåg drömmarna, och för att ännu fler minnen kan komma fram när vi sätter oss och skriver om dem. För jag tror att när vi upptäcker de röda trådar som löpt genom våra tidigare liv kan vi se att de löper även i vårt nuvarande. Och min tro är att när vi lärt oss vad de vill att vi ska lära, då kan vi bryta våra livsmönster och skriva nya kapitel i vårt livs bok. Det viktigaste med regressioner är att vi ska förstå, förlåta och släppa taget.
I ljus och kärlek / E
Kommentarer
Trackback
