Sinnebilder
Jag har alltid tyckt om att måla, men inte slingrande blommstjälkar och sirliga blommor. Tidigt insåg jag att naturbilder inte heller var min grej, för vem kan ge rättvisa åt den? Vem kan förmedla ljuset i en tvådimmensionell bild, och ge det rättvisa?
Min far målade landskap,så därför började jag tecna porträtt...där kunde jag slippa det mesta av kritiken (ler)
Jag kände en längtan efter att måla känslor, eller bilder som väcker känslor. Ville också gärna få med "andligheten" i mina bilder, eftersom den är en så stor del av mig.
Ville bli bildlärare när jag gick i högstadiet, men fick inte för mina föräldrar, för den utbildningen fanns bara i Stockhom, och hämska tanke om jag skulle åka dit!
Tiden gick och så småningom blev jag i stället sjukgymnast. Efter ett par år inom somasidan, ( ortoped, rehab mm) hamnade jag på psyk, som sjukgymnast.
Innan jag började där tänkte jag att många nog såg det som om de kommit till vägs ände...när de hamnade där. Men sedan insåg jag att de istället var vid början av en ny väg.....de hade hunnit tillräckligt långt för att inse att de själva ville förändra sina liv.
Så småning om slogs jag av insikten att oavsett om de kom till mig för depresion, anorexi, livskris eller annat så hade de flesta en gemensam nämnare. De bar på existensiella frågor. Frågor om livet, döden, evigheten. Många i västerbotten var också på många sätt berörda av "sträng religiositet" "Fröjdens med bävan!!!
Det var straffbart att vara lycklig....och livet vimmlade av tankar på straff.....
Jag pratade mycket, insåg att kropp och själ starkt hör ihop. När jag arbetade med beröring, insåg jag att det är en form av bekräftelse som många alldrig upplevt. Och den bekräftelsen skapar tillit, många som kom till mig berättade saker som de aldrig berättat för nån, även om de gått på samtal i många år. Jag insåg också att andningen och avspänning är viktiga när det gäller att komma i kontakt med sina känslor.
Så småningom var det en av alla underbara människor som kom till mig som frågade när jag skulle skriva ner alla mina klokheter, hon hade bland annat aldrig mött någon som förkunnade villkorslös kärlek så som jag gjorde.
Det mognade inom mig ett tag men sedan var det precis som för min syster Anna som får till sig sånger "rakt upp och ner"... jag satt mig vid datorn och texterna kom....jag hann aldrig fundera på vad jag skulle skriva, de bara kom. Ibland kom texterna först ibland fick jag biderna först.
Många gånger drömde jag bilderna och satt mig senare vid datorn och bad att få en förklaring, då kom texten.
Så började jag också måla bilderna. Tidigare hade jag varit noga med propotioner och detaljer. Men min bindvävs sjukdom(EDS) hade börjat bli så kännbar att jag inte längre orkade vara så noga, bilderna kom lika fort som texterna, och det viktiga i bilderna blev den känsla de förmedlade.
Jag hade kommit till insikt om att den känsla vi är i när vi gör något, den känslan blir kvar i det vi gjort.
Därför vinnlade jag mig om att själv vara i den känsla jag ville måla.
Så småningom blev det 42 texter och bilder.....en lång krokig väg senare....fick jag dem upptryckta.
När jag låg i Uppsala för en av alla mina ögonoperationer insåg jag att det inte är alla som kan eller orkar läsa, så som komplement har jag även läst in texterna på en talbok.
Jag kallar dem SINNEBILDER och det är texter och bilder som speglar vår inre resa.
Det jag har märkt under den tid som gått är att de är så "träffsäkra"...oräknerliga gånger har människor tagit ett kort ur leken och sagt "Hur kan den veta"? ...eller "Precis vad jag behövde"!
Det senaste är att jag på sistone fått många beställningar från dem som håller på med nummerologi!!
De säger att kortens känslomässiga budskap passar in på nummerologiska tolkningar?!!?
Där ser man...det hade jag ingen aning om.....men, det var ju inte jag(?) som bestämde vilka nummer korten skulle ha.
Under processen med att skapa de här korten kom jag plötsligt ihåg min önskan sen barndomen....att jag ville måla känslor, eller bilder som väcker känslor...och insåg att jag nu gjorde det!!!
Det är inte för inte som det sägs..."Var noga med vad du önskar...för det kan inträffa!"
I ljus och kärlek / E
Min far målade landskap,så därför började jag tecna porträtt...där kunde jag slippa det mesta av kritiken (ler)
Jag kände en längtan efter att måla känslor, eller bilder som väcker känslor. Ville också gärna få med "andligheten" i mina bilder, eftersom den är en så stor del av mig.
Ville bli bildlärare när jag gick i högstadiet, men fick inte för mina föräldrar, för den utbildningen fanns bara i Stockhom, och hämska tanke om jag skulle åka dit!
Tiden gick och så småningom blev jag i stället sjukgymnast. Efter ett par år inom somasidan, ( ortoped, rehab mm) hamnade jag på psyk, som sjukgymnast.
Innan jag började där tänkte jag att många nog såg det som om de kommit till vägs ände...när de hamnade där. Men sedan insåg jag att de istället var vid början av en ny väg.....de hade hunnit tillräckligt långt för att inse att de själva ville förändra sina liv.
Så småning om slogs jag av insikten att oavsett om de kom till mig för depresion, anorexi, livskris eller annat så hade de flesta en gemensam nämnare. De bar på existensiella frågor. Frågor om livet, döden, evigheten. Många i västerbotten var också på många sätt berörda av "sträng religiositet" "Fröjdens med bävan!!!
Det var straffbart att vara lycklig....och livet vimmlade av tankar på straff.....
Jag pratade mycket, insåg att kropp och själ starkt hör ihop. När jag arbetade med beröring, insåg jag att det är en form av bekräftelse som många alldrig upplevt. Och den bekräftelsen skapar tillit, många som kom till mig berättade saker som de aldrig berättat för nån, även om de gått på samtal i många år. Jag insåg också att andningen och avspänning är viktiga när det gäller att komma i kontakt med sina känslor.
Så småningom var det en av alla underbara människor som kom till mig som frågade när jag skulle skriva ner alla mina klokheter, hon hade bland annat aldrig mött någon som förkunnade villkorslös kärlek så som jag gjorde.
Det mognade inom mig ett tag men sedan var det precis som för min syster Anna som får till sig sånger "rakt upp och ner"... jag satt mig vid datorn och texterna kom....jag hann aldrig fundera på vad jag skulle skriva, de bara kom. Ibland kom texterna först ibland fick jag biderna först.
Många gånger drömde jag bilderna och satt mig senare vid datorn och bad att få en förklaring, då kom texten.
Så började jag också måla bilderna. Tidigare hade jag varit noga med propotioner och detaljer. Men min bindvävs sjukdom(EDS) hade börjat bli så kännbar att jag inte längre orkade vara så noga, bilderna kom lika fort som texterna, och det viktiga i bilderna blev den känsla de förmedlade.
Jag hade kommit till insikt om att den känsla vi är i när vi gör något, den känslan blir kvar i det vi gjort.
Därför vinnlade jag mig om att själv vara i den känsla jag ville måla.
Så småningom blev det 42 texter och bilder.....en lång krokig väg senare....fick jag dem upptryckta.
När jag låg i Uppsala för en av alla mina ögonoperationer insåg jag att det inte är alla som kan eller orkar läsa, så som komplement har jag även läst in texterna på en talbok.
Jag kallar dem SINNEBILDER och det är texter och bilder som speglar vår inre resa.
Det jag har märkt under den tid som gått är att de är så "träffsäkra"...oräknerliga gånger har människor tagit ett kort ur leken och sagt "Hur kan den veta"? ...eller "Precis vad jag behövde"!
Det senaste är att jag på sistone fått många beställningar från dem som håller på med nummerologi!!
De säger att kortens känslomässiga budskap passar in på nummerologiska tolkningar?!!?
Där ser man...det hade jag ingen aning om.....men, det var ju inte jag(?) som bestämde vilka nummer korten skulle ha.
Under processen med att skapa de här korten kom jag plötsligt ihåg min önskan sen barndomen....att jag ville måla känslor, eller bilder som väcker känslor...och insåg att jag nu gjorde det!!!
Det är inte för inte som det sägs..."Var noga med vad du önskar...för det kan inträffa!"
I ljus och kärlek / E
Kommentarer
Trackback
