chavva

                                                                                                
I höstas var jag på en rehabperiod. Vi var en grupp människor med en gemensam nämnare, nämligen värken.
Även om det var olika orsaker till vår värk och den yttrade sig på olika sätt, så var det ändå skönt.
Vi befann oss alla bland människor som förstod! Ingen behövde förklara sig, ingen behövde känna sig som en smitare eller simulant. Vi gjorde det vi orkade och vilade när vi behövde.

Det som ofta får "styka på foten" när man har värk är vår kreativitet.
Det tycks vara så att många skalar bort mycket för att klara av att leva med smärta. Ofta blir det livets lyx, sånt som vi gör för vårt höga nöjjes skull som först ryker. 
När man går med ständig värk blir man oerhört trött, energin ligger långt ifrån topp....många väljer att spendera den lilla energi som finns på att göra sånt som måste göras. När det är gjort finns ingen energi över till det man egentligen vill göra!  Så är det för väldigt många. Det många inte vet är att vi får bonus energi om vi spenderar lite av vår dagliga energi på att göra roliga/givande saker. Den energin det ger oss hjälper oss att efteråt bättre klara av det vi "måste"

Det var många år sen jag märkte att det var så! När jag sitter och skriver, målar eller gör andra kreativa saker mår jag gott. Ju mer inne jag är i det jag gör, ju bättre mår jag. Det är som om de lycko-endorfiner som frigörs då, blockerar kropens smärtreceptorer.!
Men. det har inte alltid varit lätt.... är jag för slut så går det inte, och min kropp klarar inte längre av att arbeta med sånt som ställer höga krav på finmotorik, eller statiskt arbete. Men, det är inte det värsta.

Det svåraste är att kunna vara kreativ utan att känna att man måte rättfärdiga det man gör- eller utan krav på att det ska bli någonting "lönsamt".
När jag gick akvarellkurs en gång hade jag jättesvårt att börja måla min första bild....pappret kostade 10:-...tänk om det inte blev någonting?!!
Hör bara hur tokigt det låter! Kan inte lyckan i att vara kreativ, vara en belöning i sig?  Sitter vi med ett korsord, är det ingen som förväntar sig en vinst...det är tillåtet tidsfördriv. Men om vi istället för bokstäver i rutor använder färg utan rutor, är det som en oskriven lag att det ska säljas, ges bort eller komma upp på väggarna.....Hmmm...

Ibland är jag sugen på att bara låta färgerna flöda över den tomma duken, men det känns nästan som slöseri med tid och pengar! Knäppt va?  Nåväl, en dag ska jag göra det också.
När jag var på rehabkursen fick jag prova på någonting nytt:

sidenmålning!
Det var ett lyft! Jag fick stå och måla, med greppvänliga verktyg, frossa i färger och se magin när mönstret sakta men säkert växte fram! Inget småpiller görande, inga krav på fullgod syn..... Det är som att frossa i färg på en duk, men roligare. Färgen lever sitt eget liv, och jag har bara lite (?) att säga till om när det gäller slutresultatet.

Jag är ju som jag är, därför väljer jag färger ur ett helande perspektiv och passar också på att lägga in glädje, kärlek och healing i varje sjal!

Jag säljer sjalarna till självkostnadspris....för att kunna göra nya och för att den som behöver en ska kunna köpa utan "dåligt samvete"

I ljus och Kärlek! E